Skönt – eller kanske det hemskaste som hänt?

Då är det bara någon dag kvar i Japan. En halvskol dag för mig och mina två skolkamrater, och sen är det av tillbaka till vårt hotel för att stanna där ungefär en natt. Flyget åker tidigt på morgonen, så det är viktigt för oss att verkligen få sova ut och släppa ut alla krampar vi har fått under denna vecka.
Allt som allt, har det varit en förträfflig tid som vi har fått spendera här i Japan. Vi har besökt museum, åtminstone en skola var, hotell, tagit ett bad i en riktigt onsen källa (om än väldigt kort), och vi har ätit Japansk mat. Den riktiga typen, inte den som vi kan köpa ibland i Sverige.
Idag hade vi massor med lektioner, men det har ändå varit en tämligen enkel dag.
Först hade vi engelska med troligen min favoritlärare i denna skola (därför att han har tämligen intressanta lektioner), och jag fick prata mer än en minut för mig själv. Helt klart har han sett att jag verkligen hänger mer och är bra på engelska, annars hade han väl inte frågat mig en fråga.
Obs! Inte precis någon större fråga, men man får väl ta det som erbjuds.
Sen hade vi ingen lektion, då vår lärare var frånvarande (orsak ej given). Istället fick vi plugga själv. De andra studera fysik (usch och fy), medan jag satt och fyllde i ett formulär som vi måste lämna in imorgon till våra kursguider.
Tredje lektionen var historia, men jag trodde först det var matte, så jag satt igång med mina ”uppgifter”… Då jag upptäckte att det var historia, fick jag snabbt dra upp rätta blocket och ”notera” det som stod på tavlan.
Lektionen efter det var verkligen matte, och då somnade jag nästan, eftersom jag inte förstår någonting alls av det som lärare säger eller skriver. Tyvärr har stackarn knappt någon röst och jag förstår inte alla de kanji han använder för att beskriva sina formler.
Dock verkar det okej, eftersom han låtsas om som om jag inte alls var där, då han inte gav mig några papper alls, och i gengäld satt jag där tyst medan de andra fick deras hjärnor söndersmulade.
Ingen verkar dock förstå vad han egentligen undervisar, enligt min klassvägledare, men jag tror att hon ljög, för de klarade av alla de uppgifter han gav till dem att göra på tavlan. Jag personligen saknar min egen mattelärare, som faktiskt ger oss begripliga uppgifter – utan massor med konstiga formuleringar och kanji som ingen förstår vad det är.
Sen hade vi lunch, då vi passerade de sista fem minuterna med att spela fotboll. De verkade tämligen förvånade över att jag ens kunde springa och passa en boll samtidigt, men så har man ju också spelat fotboll i sina unga år (för ungefär två år, men utan någon större vilja).
Efter lunch hade vi etik, eller vad vi skulle nog säga var religion. Jag kunde dock inte göra mycket, för läraren bara höll på med att prata massor och skämta med sina stackars elever som inte kunde läsa sina kanji rätt (skäms på dem).
Sista lektionen var mindre rolig, för där har vi en lärare i matte som hela tiden säger ”gomenasai” (vilket betyder ”förlåt mig”), då han hela tiden tydligen förklarar eller gör någonting fel. Vad exakt det är kan jag inte säga, men han repeterar det var tredje minut eller så.
Jag, Althea, Greta och våra klassvärdar gick på te ceremoni, där vi fick öva på att göra te på "japanskt sätt". De andra drack sina, men det gjorde inte jag, ty det såg alldeles för grönt och äcklig ut för min personliga smak.
Innan vi gick, gav vår lärare oss varsina kort på Mount Fuji med massor med sakura och stickerns som föreställde idoler eller kanske modeller av någon typ. Hur som helst, såg de verkligen animerade ut, men det kanske är hela saken i Japan...
Efter skolan åkte vi (jag, Greta, Althea, plus alla våra skolkamrater) till Chofu och tog massor med purikura bilder. Personligen var det inte så hemskt roligt, men vi fick in några riktigt bra bilder med hjälp av dessa smärre genialiska maskiner.
Jag kan tyvärr inte ge några bilder, då jag endast har dem i min plånbok, men det kanske dyker upp någon gång efter vår blogg har ”tagit slut”. Eller så finns det på facebook utan att vi vet om det. Vadsomhelst som flyter din båt, för att helt förvränga ett engelskt idiom.
Sen fick jag ta mig hem själv, men det gick inte så hemskt bra, så jag fick gå tillbaka och vänta på min värd mamma som kom med tåget. Vi åt middag på en familjerestaurang, där jag åt pommes strimps och american cherry pancakes.

Mvh Sara.