Väl framme var det ord och inga visor och lektionerna började som vanligt. Det var såklart svårt att hänga med eftersom allt var på japanska, men efter ett tag kunde man ändå urskilja de få ord man kunde vilket gjorde det hela mer intressant. Det var lite som att lägga ett pussel, en liten bit i taget. Tyvärr var det inte alltid man kunde se slutbilden (ämnet japanska i en japansk gymnasieklass är way out of my legue, sumimasen). Men jag tyckte ändå att det var intressant, både att få känna in hela atmosfären, som var mycket skämtsam och vänlig, och att få spendera tid med vanliga japanska skolungdomar. Jag ser fram emot resten av veckan, hoppas bara inte att jag blir mer sjuk.

Althea